Egypten, Hurghada januari 2011- En liten reseberättelse från mig och Pia. Del 2
Väl upphämtade igen så förhörde vi oss om El Gouna och båttur, det visade sig att Hamdi kunde fixa både och, då bestämde vi oss för att låta honom arrangera båttur nästa dag, lördag alltså. Han skulle kolla under dagen och så ge oss besked på kvällen. Så kom vi nu då till frågan om det gick att köpa vin någonstans, Pia lade fram det lite försiktigt men Hamdi svarade genast "naturligtvis går det att köpa vin, vi åker till en affär nu". Fast det glömde han bort och vi påminde honom när vi var nästan framme vid hotellet men då skulle vi få vända och köra tillbaka så vi sa att det kan vänta till kvällen.
Det var ett väldigt tjatatande om vin tänker väl du som läser nu, men både jag och Pia tycker det är ganska mysigt med ett glas vin på balkongen när man har "riktig" semster (alltså inte som jag som alltid men ändå aldrig har semester på riktigt).
Trötta och snurriga av alla intryck kom vi hem till rummet och blev insläppta av Achmed, som inte släppte vår nyckel ifrån sig mer än till oss, inte ens till receptionen. Så här såg det ut den här dagen. Helt otroligt!
Handdukar hade vi då ingen brist på, vet inte hur många det gick åt för att åstadkomma de olika skapelserna. (Kanske skulle lära mig och göra figurer åt gästerna på Nakli)
Lite säng och kudde, vakna till liv igen med hjälp av starkt kaffe och så hämtning av Hamdi för färd mot en bra fiskrestaurang där det enligt Hamdi även serverades vin. Jag frågade honom en gång till om det där med mat inklusive vin och då fick han erkänna att nä det var inte så. Så då styrde vi om till New Marina, som sagt lagom Egypten för oss. Men innan dess fick han vara så snäll och köra vägen om vinaffären, sagt och gjort, upp i några mörka gränder och så stannade han utanför en liten dörr. Vi gick till luckan och skulle köpa en vit och en röd flaska. Röd - nä vi har rosé, vit- nä men vi har rosé. Ok då, två flaskor rosé då fick det bli.
Nedan de glada grabbarna som utan vidare poserade glatt för fotografering utanför sin "svartspritaffär"
Så där då var det ordnat, vidare till New Marina där vi botaniserade bland restaurangerna och fastnade för ett mysigt ställe med rustika träbord utan dukar. Det fick bli filé mignon, jättegott var det.
Så efter en god middag var vi åter i vår vanliga svart-taxi och Hamdi hade kollat det där med båttur så bestämde vi avfärd vid 11.30 nästa dag för båttur.
Äntligen så skulle man då ta sig ett glas vin i lugn och ro på balkongen innan sängen kallade, härligt! Skål och så grinade vi lika illa både Pia och jag, ja ja sa vi man kanske vänjer sig vid smaken, men det gjorde man inte. Så var det med det.
29 januari - Lördag
Båttur står på dagens program, blir hämtade och åker iväg långt söder om stan, båten ligger i en liten vik utanför ett jättestort all inclusive-hotell, sen var det mest öken runt om. Vi träffar där båt-Hamdi som tar oss med ut till båten, bryggan hade sett bättre dagar och det hade båten också, och privat båttur blev det minsann också. Aj aj, för sent att backa ur nu.
Som sagt, fönster i durken så man kunde se korallreven, lappat och lagat men det höll så länge vi var ute och åkte. Fast vi konstaterade snabbt att Båt-Hamdi visste vad han gjorde och vi hade ju gott om plats, Pia tog plats vid rodret och det var härligt att vara ute på vattnet.
Tror aldrig jag sett blåare vatten, här nedan hungriga fiskar
Så var det dags för snorkling när vi kom till ett ställe där det var verkligt grunt vatten, 60 cm kanske. Pia var tuff, hon var ute och snorklade ganska länge, lite avundsjuk var jag allt, hon hade nämnligen en sedesam baddräkt på sig, själv fegade jag ur, kunde helt enkelt inte förmå mig att bada i min lilla mini bikini när vi hela tiden annars visade lokalbefolkningen respekt genom att ha kläder såsom täckte både axlar och knä. Fånigt va? Men de fick väl tro att jag var rädd för vatten då! Det var härligt ändå!
Pia o Båt-Hamdi rustade för äventyr bland fiskarna!
Lördag kväll var det dags för New Marina igen, Italienskt fick det bli, pasta och pizza och som vanligt tidig kväll. På väg till hotellet tog det där med semester slut. Det var olikt sig på gatorna, det stod folksamlingar utanför hotellen med påkar i händerna, Calle ringde just då och rapporterade att det hade varit plundring även i Hurghada, vår egen reception var släckt och stängd, personalen satt utanför och senare hörde vi när de flyttade undan de stora dyra skinnsofforna, när vi tog kontakt med Ving så uppmanade de oss att hålla oss på hotellet.
30 januari - Söndag
Vår planerade tur till El Gouna ställde vi in, det fick bli en stund strand på hotellet mitt emot, det blåste ordentligt så vi var glada att vi valt rätt dag för båtturen. Vi köpte in oss på deras buffé-lunch. All inclusive hotell och mina fördomar mot all inclusive är för alltid bekräftade. Det var inte någon höjdare, vilket däremot den här synen var när Achmed öppnade för oss och vi kom in i vårt rum.
Nu kom det rapporter om kaos på flygplatsen i Kairo, Ving berättade att de evakuerade gäster till Hurghada. Vi kollade med jämna mellanrum TV som fortfarande fungerade, Aljazeera, CNN och BBC för att hålla oss informerade om vad som hände. Calle gav oss löpande rapporter om vad som framgick av Internet. Nu stod det också klart att resebyråerna hämtade ut sina gäster så fort det gick.
Det fick bli hämtmat från McDonalds, Big Mac smakade just som det skulle och sen gick vi över gatan till Hotell Beirut eftersom där fanns det en reception som höll sig informerade, till skillnad från vår där vi förvisso vänligt och trevligt fick svaret att om Gud vill så går det nog bra med både det ena och andra. Dessutom fanns det lite folkliv att titta på till skillnad från vårt hotell som nu från att vara tomt var öde, speciellt ryskan som var konstant i "fin form", och en bar vilket ju var trevligt eftersom vi gav upp om att vänja oss vid det där vinet vi lyckades köpa.
Snyggt men förfärligt tomt!
Sen eftermiddag och väldigt tomt utanför också.
31 januari - Måndag
Fler rapporter om att folk sitter fast i Kairo, nu var det dags att kontakta UD för råd om "hur gör vi nu då"? Enl UD kan man ha en liten chans att ta sig igenom förutsatt att man blir incheckad hela vägen från Hurghada till Aten. Det stora problemet var att det inte gick att ta sig fram till incheckningsdiskarna så planen gick iväg med massor av tomma stolar.
Vi kollade då med Ving, Fritidsresor och Apollo om jag möjligen kunde köpa in mig på en flygstol till Sverige. Ja helt klart skulle det gå med Ving och Fritidsresor, fast tidigast på fredagen, de hade fullt upp med att få iväg sina egna gäster, vilket vi förstod till 100%. Apollo "nej verkligen inte" blev svaret.
Nu är det säkerställt att min resa kommer bli omständig varpå jag bestämmer mig för att ha på mig smarta kläder, som går att bo i länge, ställer mig och tvättar upp en blus och så säger det klonk i handfatet och där åkte vigsleringen av och iväg ner i avloppet. Trixar upp pluppen men där fanns ingen stopp under till. Personal tillkallas men ingen ring går att finna där bakom. Dåligt omen tänker jag då!
Så vad göra? Jo vi ringer Hamdi och han hämtar oss, vi måste kolla mitt flyg, det går inte att komma fram på telefon så vi får åka till Egypt Airs kontor i Nya Hurghada, får besked om att flyget skall gå enligt tidtabell, 04.45 på tisdag morgon, men det är bäst vi kollar vid 23 tiden på kvällen också.
Vidare in till Sekala för en promenad och ev lite shopping, det var ju dags för lite shopping om det skulle bli någon alls den här semestern. Det blev det inte, shoppingsuget infann sig inte alls.
Sen lunch/tidig middag i New Marina (kebab för Pia och "texmexmat" eller vad det nu var för mig blev det) och här nedan sitter jag och ser lite bekymrad ut. Tänker väl på att jag måste stiga upp mitt i natten och åka till ett flyg som kanske inte ens går, och om i så fall till Kairo och dit vill man inte.
Vidare så gick ju tankarna till de vi kom i kontakt med, Hamid som inte kunde fånga fler turister att köra, båt Hamdi som inte hade några som ville åka glasbåt och kolla på fiskar längre, Achemd som inte skulle ha någon att göra figurer till med flera vars hela inkomstkälla försvann på två dagar. Läste att 1 miljon turister lämnade landet de här dagarna, och inte en enda på andra hållet.
Tillbaka till hotellet, kollade TV, försökte vila lite, käkade ost o kex och sen iväg till Hotell Beirut för att få lite information om läget. Väl där så var det ett tyskt par som satte sig hos oss, kvinnan berättade att de varit i El Gouna på lördagen och blivit omringade av en mobb på vägen därifrån, de satt i 30 minuter i en omringad bil och visste inte vad som skulle hända. Fast till sist blev de ivägsläppta. Tydligen var det någon rik regeringstrogen som hade något lyxresidens i närheten och det var väl egentligen det som var målet men som vi också pratat om en del, i sådana här lägen är det lätt att hamna på fel plats vid fel tillfälle.
Så vid 20-tiden så gick jag och frågade i receptionen ang flyg och fick besked om att alla Egypt Airs flyg var inställda i två dygn. Så nu började det bli besvärligt på riktigt. Ving befräftade att alla flyg var inställda och när vi kollade med Calle så stod det unkown på 04.45 flyget. Vi ringde Hamdi och avbeställde morgonkörningen till flyget, varpå han sa att flyget 04.45 till Kairo ska gå. Fast nu kunde vi konstatera att om jag nu kom iväg till Kairo så skulle det ju garanterat inte gå att ta sig därifrån. Kontaktar UD igen som hör och häpna säger att "om flyget går så får du ju ta det"! Fast vänta nu, UD säger att jag skall åka till kaoset? Jo jag hörde rätt! Jag tänker något om att då var det väl bra att ha rena lämpliga kläder att "bo i" några dygn, trist att det kostade en ring. Pia sparkar bakut totalt och säger att "du åker absolut inte till Kairo!"
Vi ringer till Pias kompis i Sverige och Calle som båda får kolla på andra flyg från Hurghada, jo Air Berlin kör direkt och första lediga flyg är på torsdagen. Att komma fram på telefon till Air Berlin gick inte vare sig från Sverige eller Grekland. Vid det här laget var både Kairos flygplats och Egypt Airs hemsidor nedstängda. Vi kollade även färja men då skulle jag hamna i Duba, Saudi Arabien, och därifrån via Jordanien till Israel.
Dags för ett konstruktivt beslut. Så här fick det bli. Vi åker till flyget i god tid innan Pias flyg, kollar läget och sista utvägen får bli att jag hänger på Vings reseledare till deras kontor, fixar ett rum, skrubb vad som helst i närheten så att det går att hålla sig informerad på plats.
Och nu fick det där vinet smaka hur som helst, ett glas fick tjänstgöra som sömnmedel, det funkade!
1 februari - Tisdag
Vaknar upp till en spännande dag!
